Funderingar...


Ibland undrar jag hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte flyttade hit ner, utan gick kvar gymnasiet hemma i Östersund. Jag hade förstås inte träffat alla underbara människor som betyder väldigt mycket för mig, men det skulle ändå ha vart roligt att se vad man skulle göra.
Skulle jag har fortsatt att simma, skulle jag lira hockey i brunflo lr så kanske jag skulle ha flytat någonstans för att satsa på golfen. Jag saknar golfen, saknar att tävla så som jag gjorde tills jag var 15. Då hela sommaren spenderades på banan och jag verkligen kände mig bra. Förra året spelade jag en gång, en gång!! Och det var här i linköping på sponsorgrejen, då hade man inte rört en klubba på ungefär 1,5 år.  Fast man har ju kvar känslan iaf, det visade ju tävlingen på.. lr så var det klubborna som var magiska. Ska verkligen försöka lira lite i sommar, det är så roligt att tävla med alla tanterna som man gjorde när man var yngre.
Jag saknar simingen också, otroligt mycket. Det var verkligen mitt liv. Det var så annorlunda från allt annat, på tävlingarna gick vi upp vid 5-6 för att äta tidig frukost och sen snabba oss till badet för att simma insim innan tävlingarna började. Jag älskade att stå där på pallen och verkligen koncentrera sig på att startpipet skulle gå, en så skön känsla att ge allt under de minutrarna som man simmade och sen släppa det direkt och gå in i sig inför nästa lopp. Så många badhus man har varit i under sitt liv..och den kroppen man hade så, haha den kommer man nog aldrig att ha igen.. så vältränad som man var då.
jag saknar mina vänner i simningen så mycket, tyvärr har man ju inte direkt någon kontakt med de längre, men jag vet att amanda och catherina, mina bästa kompisar alltid kommer att ställa upp för mig, och jag kommer alltid att ställa upp för dem också!
Ibland vill man bara spola tillbaka allting innan man flyttade och leva så, fast nu har jag valt det här och det är väl mening att jag ska bo här eftersom jag har vart här i nästan 3 år.